Skador är den vanligaste dödsorsaken bland unga i världen och den största andelen av dessa dödsfall sker i låg- och medelinkomstländer. Trots detta finns det begränsat med forskning om katastrofer och dess medicinska följder från dessa länder. I ett projekt vid Linköpings Universitet undersöker forskare katastrofer i Rwanda, ett land i östra Afrika, de skador som uppstår vid dessa händelser, samt den nuvarande krisberedskapen. Målet är att använda sig av den nya kunskapen om katastrofer, skador och beredskap för att förstärka beredskapen genom lokalt anpassade katastrofsimuleringar.
Vad innebär en ”katastrof” i Sverige respektive Rwanda?
En katastrof innebär en händelse som orsakar en belastning som man inte kan hantera den med de resurser som finns tillgängliga. Hur många som behöver bli drabbade för att det ska räknas som en ”katastrof” beror på vilket sammanhang man pratar om och vilka resurser som finns där. I Sverige har vi större marginaler än i låg- och medelinkomstländer där det exempelvis kanske saknas ambulanssjukvård, det finns färre läkare, eller mindre tillgång till intensivvård. En bussolycka med tre allvarligt skadade personer kan därför bli till en ”katastrof” i ett land som Rwanda, fastän vi i Sverige sannolikt hade kunnat hantera det med de resurser vi har.
Saknas information om katastrofer kan den kanske hittas i media
För att bättre kunna rusta sig för framtida katastrofer behöver man bygga en beredskap inom sjukvården. Grunden till detta är information – man behöver förstå vilken typ av ”katastrofer” som sker, var de sker, när de sker, och hur många som berörs. I Sverige finns det register och databaser med denna information, men i många andra länder så saknas den typen av register. Forskare vid Linköpings Universitet har därför tagit fram en ny metod för att analysera katastrofer och dess skador via mediakällor. De hoppas att detta kan bli ett praktiskt verktyg för vårdpersonal och myndigheter i länder där man saknar en överblick av de katastrofer som sker och att detta kan bli första steget i att bygga en katastrofberedskap. Metoden jämförs med data från patientjournaler på fem olika sjukhus i Rwanda för att säkerställa att det är en metod som funkar. Genom sjukhusjournalerna får man även en djupare förståelse för vilken typ av skador som katastrofer orsakar och hur det går för patienterna. Genom intervjuer med vårdpersonal i Rwanda försöker man även förstå utmaningarna med att hantera katastrofer.
Som slutmål i avhandlingen är tanken att pussla ihop de nya kunskaperna om katastrofer och beredskap för att utveckla lokalt anpassade katastrof-simuleringar som ska köras på Rwandas största sjukhus.
Läs mer om projektet på Linköpings universitets webb.
Forskare
Lotta Velin – doktorand vid Katastrofmedicinskt Centrum, Linköpings universitet
Laura Pompermaier – plastikkirurg vid Hand- och plastikkirurgiska kliniken, Region Östergötland
Andreas Wladis – Professor vid Linköpings universitet
Robert Riviello – Harvard Medical School