Människor utsätts för ett stort antal risker varje dag. För att se till att riskerna är på en rimlig nivå i samhället finns lagar och regler som ställer krav på att riskerna hanteras på ett bra sätt. Dessa regelverk ser väldigt olika ut i olika länder – men vilka regler fungerar egentligen bäst?
Riskhänsyn i samhällsplaneringen
Människor exponeras för en rad olika risker i sitt dagliga liv. Många risker är ofrivilliga och de flesta är inte ens medvetna om dem. Det rör sig bland annat om bränder och explosioner som kan inträffa på en industri i närheten eller utsläpp av giftig gas från en passerande transport av varligt gods. För att säkerställa att människor inte utsätts för oacceptabelt stora risker finns regler för hur hänsyn tas till risker i samhällsplaneringen. Dessa regler ser olika ut i olika länder. I Sverige ställs det krav på att man ska analysera riskerna men det anges inte hur de ska analyseras. I andra länder, som till exempel Nederländerna innehåller regelverket detaljerade krav på exakt hur riskanalyser ska utföras och vilka risker som kan accepteras. Målet är detsamma – att riskerna i samhället inte ska vara för stora – men vägarna dit är olika. Vilket regelverk fungerar bäst?
Standardisering av risk
I ett pågående forskningsprojekt analyseras för- och nackdelar med olika regelverk för riskhänsyn i samhällsplaneringen. Konkret kan det handla om hur nära en industri det är lämpligt att bygga eller vilken typ av verksamhet som kan tillåtas i närheten av en transportled för farligt gods. Vissa regelverk innehåller en hög grad av standardisering, det vill säga att reglerna utgör en slags standard med detaljerade krav på hur risker ska analyseras som alla måste följa. Andra länders regelverk är mindre standardiserade utan fokuserar på att riskerna analyseras och hanteras utan att ställa krav på hur detta ska genomföras i praktiken. Det ger större möjlighet att i varje situation göra vad som är bäst där och då.
Risker med standardisering
Frågan är om det är bättre att använda ett detaljerat ”recept” för hur risker ska hanteras eller om det är bättre att avgöra detta från fall till fall. Å ena sidan kan det vara lättare och snabbare för alla inblandade att följa receptet utan att behöva uppfinna hjulet varje gång. Å andra sidan kanske inte receptet passar i just denna situation. Syftet med forskningsprojektet är att belysa dessa för- och nackdelar samt undersöka om det ena eller andra sättet är bättre och i så fall på vilket sätt. Förhoppningen är att denna kunskap bidrar till ännu bättre regelverk för riskhänsyn i samhällsplaneringen.
Forskare
Johan Ingvarson
Avdelningen för riskhantering och samhällssäkerhet, Lunds universitet