Text och bild: Lena Tasse
Wael Alkusaibati växte upp i Syrien, i en akademisk familj. Han var tidigt inställd på en forskarkarriär, men kriget kom i vägen för hans planer. Nu, flera år senare och med SFI-studier samt en masters-examen inom företagsekonomi i bagaget, har Wael påbörjat forskarstudier vid Linköpings universitet. Med Sofie Pilemalm som handledare kommer Wael att studera hur användningen av frivilliga insatspersoner i samproduktion med blåljusmyndigheter kan organiseras.
Från kriget i Syrien till forskarutbildning vid Linköpings universitet
Wael Alkusaibati är född och uppvuxen i Syrien. Han påbörjade bank- och finansstudier vid universitetet, men efter krigsutbrottet 2011 blev livsvillkoren allt svårare för hans familj. Till slut, när Wael var inne på sista året på sin kandidatexamen, bestämde sig familjen för att fly. De kom till Sverige 2015, och Wael lärde sig först svenska innan han kompletterade sin utbildning med en master vid SLU i Uppsala. I hans masteruppsats, som handlar om humanitära kriser, drar Wael slutsatsen att de stora internationella hjälporganisationernas insatser inte räcker till i en akut krissituation. Lokala insatser, där civilbefolkningen involveras i hjälparbetet, kan i stället spela en stor roll. Nu har Wael påbörjat forskarstudier vid Linköpings universitet, där han ska undersöka hur civila insatspersoner kan samverka med räddningstjänst.
Wael Alkusaibati, som påbörjade sin forskarutbildning i januari 2022, kommer att undersöka användningen av frivilliga civila insatspersoner i samverkan med blåljusmyndigheter. Hans handledare, Sofie Pilemalm, är professor i informatik och föreståndare för Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem (CARER). Sofie Pilemalms forskning handlar bland annat om IT-stöd för räddningssystem och krishantering, och om användningen av frivilliga, civila, insatspersoner i samarbete med blåljusmyndigheter. De frivilliga kallas CIP (Civila Insatspersoner).
– Vi vet att det här är ett koncept som fungerar bra vid vardagsolyckor. Vi vet att det har räddat liv i väldigt många fall, men nu vill vi ta reda på hur det kan användas vid större katastrofer och krigsliknande situationer. Det kan ha stor betydelse för hur vi strukturerar och bygger upp vårt civilförsvar, säger Sofie Pilemalm.
Civila insatspersoner som samarbetar med blåljusmyndigheter
Wael Alkusaibati kommer bland annat att använda sig av data från en app, Safeland. Appen används av Södertörns brandförsvarsförbund. De har organiserat lokala grupper av frivilliga, som fått utbildning i bland annat första hjälpen och hur man släcker mindre bränder. Appen används för att kunna larma CIP-grupperna vid olika typer av räddningsuppdrag. Larmet går bara ut till de frivilliga som befinner sig inom en viss radie från händelsen. De som väljer att svara på larmet kan vara snabbt vara på plats och göra en första insats innan räddningstjänsten kommer dit. Det är särskilt värdefullt när det är långt till räddningstjänsten eller ambulansen, till exempel ute i skärgården.
Denna typ av välorganiserad samproduktion av räddningsinsatser är unik för Sverige. Internationellt sett är det vanligare med frivilliga som anmäler sig spontant då något allvarligt inträffar, som till exempel i samband med de stora bränderna i Västmanland 2018 eller när kriget i Ukraina bröt ut 2022. Problemet är att den typen av spontana frivilliga insatser genererar nya utmaningar, särskilt när det sker i stor skala. De frivilliga kan utsätta sig själva för fara eller hindra räddningstjänsten att komma fram och de kanske inte koordineras på ett optimalt sätt. Det är som är unikt med CIP-konceptet är att de frivilliga rekryteras och utbildas i förväg, och att de har ett fungerande IT-stöd. Detta gör metoden lämpad att i framtiden kunna utnyttja frivilliga insatser även i större skala och vid större kriser.
Han ska undersöka om metoden kan användas i kris eller krig
Wael Alkusaibati kommer under sina forskarstudier att utvärdera nuvarande användning av IT-stöd i samproduktion av räddningsinsatser. Han kommer att kvantifiera CIP-metodens fördelar, t.ex. hur snabbt de frivilliga kommer fram till skadeplatsen och vad de gör för typ av insatser när de kommer dit, samt hur kostnadseffektiv metoden är. Informationen kommer från Safelands utvecklare, räddningstjänsten och intervjuer. Resultatet av forskningen kan sedan användas för att ta reda på hur metoden kan användas som en del av civilförsvaret i en storskalig kris eller katastrof.
– De civila insatspersonerna kan göra viktiga insatser, både omedelbart på plats och långsiktigt. Till exempel kan de minska risken för PTSD (post-traumatiskt stressyndrom), genom att prata med dem som varit med om något hemskt. Om vi visste hur vi kan organisera detta på bästa sätt så kan vi spara en massa pengar och även öka samhällets motståndskraft vid kriser och katastrofer, säger Wael.
Under kriget i Syrien såg han tydliga exempel på hur detta kan göra en stor skillnad. UNHCR har en stor och komplex organisation, med stark central styrning som inte kan improvisera när något händer. Men UNHCRs lokala representanter i Syrien insåg att de fanns stor potential i frivilliga insatser, och de skapade lokala grupper av frivilliga som fick utbildning i olika typer av räddningsinsatser. De har dock inget IT-stöd.
– En utmaning för oss kommer att vara att vi saknar data från större kriser och krig, och förhoppningsvis kommer vi inte att hamna i någon sådan situation heller. Vi måste i stället basera vårt arbete på data från mer vardagliga räddningsinsatser, och göra hypoteser om liknade användning i en krissituation. Då kommer Waels personliga erfarenheter och lärdomar från arbetet med Syrien väl till pass, säger Sofie Pilemalm.
Läs mer
Fakta: Appar för samproduktion av räddningstjänster
Appen Safeland är ett kommersiellt framtaget verktyg och används bara av ett fåtal förbund eftersom den kostar en del att använda. Övriga förbund som jobbar med CIP förlitar sig därför ofta på enkla SMS-listor, vilket har flera nackdelar, främst att de saknar möjlighet till geografisk positionering. Som alternativ finns det numera en annan app, utvecklad av SOS Alarm. Den kommer att kunna användas nationellt av alla räddningstjänster och licensen kommer att vara inbakad i övergripande avtal. Appen saknar i nuläget, liksom SMS-listorna, geografisk positionering.